Avgående Course Manager Leif Olsson med senaste bannytt
I huvudet på den avgående banansvarige, vad hände med våra greener som nu är på väg att återhämta sig?
En berättigad fråga som jag skall försöka svara på enkelt utan att gå in på djupet. Jag kan förstå att man som golfare blir både besviken och förbannad efter en skaplig försommar då det till och från rullat rikt bra enligt medlemmar och gäster. Den svamp som gör att gräset gulnar och glesar ur på greenerna är antraknos en stresspatogen, däralla sortens påfrestningar på gräset sätter ner gräsets naturliga försvar mot svampen. I år är det många klubbar i vår region som råkat ut för samma svamp och där har vi drabbats olika hårt. Svampen är tyvärr svår att bekämpa med bekämpningsmedel. Vår analys visar också på någon typ av pythium enligt Botaniska Analysgruppen.
I år har vi tagit gräsklipp från green 18 och skickat för analys var 3-4:e vecka för att reda ut vad som eventuellt gräs inte förmår att ta upp från den gödningen vi ger. Vid midsommar ansågs alla värden som okej. Rådet var att fortsätta fylla på med extra järn och mangan vilket vi gjort. Om tillväxten inte var god kunde vi öka lite på kvävet. Vår bedömning var att klippet var okej, men gick ändå ut med en halv giva extra på de 9 greener som vi bedömde som klena. Vi ökade kvävet från 0,065 till 0,067 kg N/100m2 för den ordinarie givan.
Efter midsommar framfördes omgående kritik mot för täta och tröga greener och dålig bollrull. Det bedömdes då vara tillräckligt med klipp och att det kunde vara okej att vertikalskära eftersom vi också hade skaffat oss ett skapligt rotsystem. Ungefär samtidigt kom ett väderomslagen med värme kring 30 grader. Alla som har egen gräsmatta vet vad som händer, det växer. Följden blir naturligtvis också att det även behövs mera näring. Samma princip gäller för nästan all skötseln, och ibland kan det nog vara lämpligt att avvakta med kvävande vertikalskärningar och ta lite skäll.
Ligger man då och balanserar med näringen för att slippa ett till synes onödigt mycket klipp, tillväxt, vilket golfaren ofta upplever som tröga greener är det mycket lätt att bli lurad och man kan lätt få näringsbrist.
Undersökningar har också visat att brist på kalcium för rödven kan ge ökad mottaglighet för just pythium, samtidigt som extra tillförsel har motsatt verkan. Kalcium är en hård och relativt tung metall och tas i huvudsak upp genom gräsets rötter. Vid för mycket vatten är det lätt att rotsystem regnar bort och då uppstår bristen mycket snabbt. Räddningen kan vara att ge kalcium bakvägen via bladen. I år har vi tillfört extra kalcium som granulat i växtbädden och även sprutat bakvägen 3 gånger via bladen. Tyvärr räckte det inte till för att stoppa den uppkomna bristen av kalcium i mitten av juli.
Kanske har vi varit lite för försiktiga och rädda när det gäller torrfläckar och vattnat för mycket. Torrfläckar är ett spöke som ofta hör ihop med en ojämn spridningsblid från bevattningen. Kanske en spridare som har gjort sitt och borde bytas ut.
När det gäller växtnäring över lag tror jag att vi måste bli bättre på att skaffa oss större marginaler. Jag tror att man måste skapa förråd i växtbädden före midsommar så att vi klarar kraftiga väderomslag, egen bevattning och egna skötselåtgärder. Vi behöver någon form av långtidsverkande förrådsgödsling tillsammans med den behovsanpassade som jag tror bör ligga något högre för att också den skapa större marginaler och förråd. Kanske lite gräsodling under försommaren, dock inte så mycket så att det äventyrar rotsystemet men ändå så pass så vi klarar värmeböljor kring 30 grader mm.
Vi har också konstaterat genom analyser att växtbädden/gräset har svårt att tillgodogöra sig den mikronäring som finns med i ordinarie gödselgivan eftersom vi hela tiden måste tillföra extra mikronäring för att inte få obalans enligt analyser.
Mikael Lagestam som är lyhörd, dessutom ung och klok har redan provat med förrådsgödsling. Han har också förstått att man bör prova att ersätta rödven med brunven. Jag ser inte heller vad vi har att förlora på att ersätta ett gräs som vi vet är känsligt för brist på kalcium, när vi själva har problem tillgången i växtbädden och förmågan att leverera till gräset. Även om vi tillför extra kalcium i växtbädden så tillhör vi nog de klubbar som behöver tillföra extra bakvägen via bladen.
Sammanfattar man lite slarvigt skulle man kunna tro att det mesta löser sig själv genom att gödsla mer och kanske vattna mindre och vara försiktig med när vi vertikalskär. Så enkelt är det naturligtvis inte, omfattande luftning och dressning är en förutsättning för att slippa thatch som ofta ökar med ökat kväve. Ett riktigt bra vätmedel är också ett måste och en bevattningsrevision stärker ytterliggare våra chanser för att lyckas. Växtbäddens egenskaper har visat att den kräver lite lyxkonsumtion och inte bara att man håller näsan ovanför vattenytan.
När det gäller greenerna så är jag helt övertygad om att Micke kommer att hitta en lösning som passar för oss. Micke sitter dessutom inne med värdefulla kunskaper utifrån SGF:s gräsförsök i Samulsdahl som han genomförde för några år sedan.
I ett vidare perspektiv är ovanstående tankar naturligtvis inte hela sanningen men jag tror att vi efter några år av strapatser är närmare en lösning som vi alla kan få glädje av i framtiden. Med detta vill jag inte heller förenkla frågan eftersom det finns klubbar som anses betydligt finare än vår och som kämpat i nio år med samma fråga.
Till Micke vill jag önska LYCKA TILL och till ALLA ER ANDRA som stått ut och ställt upp när det blåst, rikta ett STORT TACK. Tiden går fort när man har roligt även om man ibland kan tycka att den står stilla.
Vi ses i Säter, med vänlig hälsning Leif Olsson